Har ni någonsin känt er utanför? Att ni riktigt inte passar in? Det har jag. I sjuan början av åttan blev jag mobbad resten av åttan och nian kände jag mig utanför. Ni ska veta bara ord kan göra en djupt sårad, likadant med blickar. Innan jag erkände för mina föräldrar att jag var mobbad var i slutet av sjuan. Jag vill säga er, den skolan gör ingenting mot mobbningen, så jag bytte till en skola i stan.

Jag  fick en underbar kompis men tyvärr så är inte riktigt kompisar längre. Det gör ont att ord hon sa kunde vara en sån jävla lögn. Den tar på mig än idag.
                Jag pluggade upp betygen, men saknar fortfarande betyg för min skolgång var väldigt jobbigt.  Med lite hopp (Och självbelöning) går allt super. För jag skulle gå mer i skolan, fick jag en glass vissa dagar av mina föräldrar. Dom vill ju såklart att jag ska bli det jag vill bli (inte för jag vet än vad jag vill bli, Står mellan två saker, Fotograf och Dagisfröken). Dom hjälper mig otroligt mycket faktiskt. Mina föräldrar, Speciellt mamma är min dagliga dos medicin.     

 Jag går mer i skolan nu än förut. Jag har gått en hel vecka i rad flera gånger (ja, jag är stolt). Men vissa dagar kan jag faktiskt inte hålla in mina känslor. Jag gör mig själv må dåligt. Jag kan få panikattacker, det känns som jag ska sluta andas ibland. Det gör ont. Jag vill må bra.

Har ni någonsin känt er utanför? Att ni riktigt inte passar in? Det har jag. I sjuan början av åttan blev jag mobbad resten av åttan och nian kände jag mig utanför. Ni ska veta bara ord kan göra en djupt sårad, likadant med blickar. Innan jag erkände för mina föräldrar att jag var mobbad var i slutet av sjuan. Jag vill säga er, den skolan gör ingenting mot mobbningen, så jag bytte till en skola i stan.

Jag  fick en underbar kompis men tyvärr så är inte riktigt kompisar längre. Det gör ont att ord hon sa kunde vara en sån jävla lögn. Den tar på mig än idag.
                Jag pluggade upp betygen, men saknar fortfarande betyg för min skolgång var väldigt jobbigt.  Med lite hopp (Och självbelöning) går allt super. För jag skulle gå mer i skolan, fick jag en glass vissa dagar av mina föräldrar. Dom vill ju såklart att jag ska bli det jag vill bli (inte för jag vet än vad jag vill bli, Står mellan två saker, Fotograf och Dagisfröken). Dom hjälper mig otroligt mycket faktiskt. Mina föräldrar, Speciellt mamma är min dagliga dos medicin.     

 Jag går mer i skolan nu än förut. Jag har gått en hel vecka i rad flera gånger (ja, jag är stolt). Men vissa dagar kan jag faktiskt inte hålla in mina känslor. Jag gör mig själv må dåligt. Jag kan få panikattacker, det känns som jag ska sluta andas ibland. Det gör ont. Jag vill må bra.